begravning-top

begraving-rullande

heart Begravningar heart

Livet är som vi alla vet både glädje och sorg och för de flesta av oss är glädjen lättare att möta än sorgen men det är i sorgen vi kommer varandra närmre och inser hur viktigt det är att ibland stanna upp.
Leva här och nu.

Vad är viktigt i livet?
Det är naturligtvis olika för oss alla men när olyckor och döden drabbar oss kommer vi ofta till insikt.

Det gjorde jag redan som ung.
När några av mina närmaste vänner dog i en stor brand.
Då insåg jag hur fort livet kan ta slut och sen dess har detta med döden, begravningar, änglar, himmel och jordintresserat mig.
Tar det verkligen bara slut? För mig gör det inte riktigt det.
Jag vill tro att vi blir änglar, det blir lättare så.

När jag sen arrangerade min mammas begravning och den fina respons jag fick där, kände jag, att jag vill hjälpa andra.
Jag vill hjälpa dig, dina nära och kära i er sorg.
Att göra ett vackert och minnesrikt avslut med både glädje och sorg.
Att dela fina minnen med både skratt och gråt. Att ha ett fint och personligt farväl på ert sätt.

Det finns inte många regler och måsten vid en begravning men det är viktigt att följa sitt hjärta och känna att så här vill vi ha det.
Massor av blommor eller bara en enda ros.
Sång, levande musik eller bara stillhet.
Hur kan vi göra det absolut bästa & finaste farväl?

Borgerlig begravning?

Vill ni ha en borgerlig begravning, då är ni varmt välkomna att anlita mig som officiant. Låt oss tillsammans forma innehållet för en personlig och minnesrik cermoni. Vi tar fram allt det ni vill minnas och glädjas åt i avskedets stund. För att avsked är ju faktiskt både glädje och sorg.

Några saker att tänka på:

 • Uppväxt  • Yrkesliv
 • Skolor  • Egenskaper
 • Familj  • Musik
 • Vänner  • Resor
 • Intressen  • Fina & roliga minnen

tre-hjartan

begravning-left

Att sitta & vänta på döden!

En historia ur mitt liv:
Vi väntade på döden. Mamma & jag. Jag var vid medvetande, inte hon. Mamma låg på golvet när hemtjänsten hittade henne precis nedanför sängen. Ett samtal, ett meddelande och jag släppte allt. Ambulansen kom och i ilfart till lasarettet. Där röntgades huvudet på mamma som visades ha fått en stor blödning i hjärnan.

Mamma hade varit snurrig och rätt dement i flera år men glad, aktiv och hade fortfarande lust. Lust att göra saker. Promenera, träffa folk, ha kul helt enkelt.

Nu låg hon där, naken och utlämnad. Jag vek inte från hennes sida.
Hur skulle jag kunna det?

Hon som gjort allt för mig. Som alltid funnits där. Min mamma som satt vakt på alla klassfester, min mamma som bjöd alla kompisar på middagar, hon som gjort alla tårtor till våra födelsedagar, bakat tusentals mazariner och min mamma som kunde allt med att fylla i papper & att ha koll på pengar. Hon som lärt mig att man sparar och sen köper man de man vill ha. Det blir bäst så!
Detta sitter i min ryggrad.

Nu satt jag här med mammas slappa hand i min. Hade precis fått veta att de ingenting gör för en dam på 87 år med en blödning i hjärnan. Att de skulle ta en till sju dagar för henne att lämna jordelivet. Det förstod jag men precis då glömde jag att min mamma varit dement i flera år.

Nu var det min mamma, min starka, aktiva och skärpta mamma som låg där. Jag tackade henne för allt hon gjort för mig men också gjort för alla andra. Jag talade om hur mycket jag älskade henne.

Jag delade gamla minnen med henne samtidigt som jag planerade hennes begravning. Där satt jag liksom mellan himmel och jord. Vi väntade och väntade.

Jag ville göra den finaste begravning jag kunde till henne. Allt medans klockan tickade. Varje kväll sköt jag min säng nära hennes och höll henne i handen. Jag sa hej då till henne i sju dygn. Jag släckte i rummet och hade ljus tända varje natt. Jag klappade henne, kammade hennes hår, filade hennes naglar och smörjde hennes kropp. Jag skötte henne som ett barn nu var det verkligen ombytta roller.

Ibland sjöng jag för henne och en dag när jag sjöng pappas låt ” Min älskling, du är som en ros” gjorde hon ett ljud från sig och då kände jag att hon vet att jag är här, hon hör och känner mig.

Vi hade så fina dygn tillsammans och jag är så lycklig att jag gav henne detta. Att hon slapp ligga där ensam, i ett kalt rum, helt utlämnad.

Sista dagen kom, de kändes, nu är det snart dags. Där satt jag med min älskade mamma som var på väg att lämna jordelivet.

Jag har aldrig varit så nära när någon dött innan. Det kändes som vi tillsamman gick över till andra sidan. Lugnt, fint och stilla tills hon tog sitt sista andetag.

Jag arrangerade hennes begravning, höll talet i kapellet och strödde rosa rosenblad på hennes väg till himlen.
Där hon tog pappas hand och släppte min, min älskade mamma.

Begravning-sign-heart